Leif har inte gjort något test innan så vi skulle göra anlagsprovet för att se om vi/han klarade det.
Tre gånger innan har jag lagt spår till honom och det har bara varit raka spår, inga vinklar så att speciellt mycket träning hade vi inte gjort. Även fast jag vet om att han spårar bra var jag ändå fruktansvärt nervös inför provet.
Tänk om vi inte skulle klara det, tänk om det plötsligt skulle komma ett riktigt viltspår som han skulle ta vittring på?
När det äntligen var dags tog han an spåret snabbt och sen bar det av, oj vad han spårade, tappade honom en gång men han kom tillbaka och domaren sa att det var ok för hon såg honom och hur han spårade.
Väl framme vid klövern "ringade" han lite men troligtvis var det pga domarens steg men han fick snabbt tillbaka fokus på det rätta spåret och hittade strax klövern utan min hjälp.
Han ringade även enligt domaren något vid vinkel två något som jag inte märkte men allt gick så snabbt och nybörjare som vi är så tänkte jag inte alls på det.
Domaren ville inte berätta rakt ut hur det gick men hon frågade mig hur jag själv tyckte att det gick och med tanke på att det kändes så bra förstod jag att det hade gått vägen.
Och mina tankar var helt rätt, ett godkänt resultat i viltspår och nu är mitt mål att han ska bli viltspårchampion.
Det gäller att höga mål i livet. ☺️
Leif den annars lite stressade hunden som har lite svårt i lite större samlingar skötte sig exemplariskt för att vara han, vi har verkligen hittat våran sak och detta ska vi definitivt fortsätta med.
