På’t igen!

publicerat i Allmänt, Mig, jag, moi;
De flesta som läser den här bloggen vet ju att min fot pajade när jag skulle ta min allra första ridlektion. Det tragikomiska i det hela är att jag inte på något sätt kan skryta om att jag blev avkastad av en skenande häst eller annat spännande utan jag skulle helt enkelt bara hoppa upp på hästen när senan på foten hoppade ur led. Är man lika smidig som ett stelopererat kylskåp är det kanske inte så konstigt. Hur som helst blev min blivande ryttarkarriär  stoppad i ett gäng veckor ock det var bara att hoppa omkring på dessa pinnar till kryckor.

Ända sedan jag blev av med kryckorna och alla andra störande moment blev jag sugen på att försöka igen men jag kände att det var inte någon mening att hoppa in i en nybörjargrupp mitten/ slutet av terminen så tänkte därför vänta till i höst. Nu är det dock en sådan tur att gruppen hästsport för alla finns och att dä kan man rida efter sina egna förutsättningar vilket är bra för en lite hästrädd som mig. Ja min rädsla för hästar är inte helt borta även om den har minskat sen Lionel började rida.
Jag tycker om utmaningar och för mig är detta en stor utmaning på alla sätt och vis så igår bestämde jag mig för att testa att rida igen och jisses vad kul det var. Varför har jag väntat så länge? Jo, den ekonomiska biten är en mycket stor del helt klart men nu ska jag definitivt ta lektioner. Hela min kropp är helt mör idag, ryggen värker som jag inte vet vad men det är det värt. Jag har så mycket att lära  men är ändå glad att jag lyckades få hästen i trav ( långsam sådan) göra skänkelvinklingar ( heter det så?) och framförallt inte ramla av.
Nu tänker jag fortsätta att rida på onsdagar fram till sommaren för att sedan starta i en nybörjargrupp i höst. 😍
(null)
(null)