Stanna tiden, det går för fort!
Kan tyckas vara en klyscha men idag känner jag att den stämmer in så bra!
Walter har ju kommit in på högskolan i Skövde vilket han fick reda på några dagar innan uppropet. Av förklariga skäl så hanns det inte att få någon lägenhet direkt så han har nu pendlat under tiden.
Kanske inte det bästa scenariot men det har fått gå. Nu däremot så kanske han har fått tag i en, visserligen andrahandskontrakt men det är alltid en början.
Eftersom det är hans första egna lägenhet så ville han att jag skulle följa med och titta på den och idag åkte vi ner. Walter åkte på förmiddagen och jag och Lionel åkte ner lite senare. Min tanke att Lionel följde med var att han skulle få se vart Walter ska bo och på så sätt lättare kan acceptera att han flyttar. Vi åkte som sagt ner idag och på torsdag ska Walter träffa dom i föreningen och så ska de godkänna honom vilket vi tror inte kommer vara något problem.
Detta innebär ju då att min stora lilla pojke, han den där som skulle åka till Macken själv på sin tramptraktor och handla för sina 50 öre kanske snart kommer att flytta.
Livet är så och jag vet att han väntat på denna dag länge men i mammahjärtat känns det lite vemodigt!
