Gemenskap och fighting!

publicerat i Allmänt;
Jag vill göra ett litet inlägg om Lionels karateklubb och den gemenskap som finns där.
Det är fantastiskt och se hur de stöttar,peppar och hjälper varandra.
Lionel får vara den han är och jag blir varm i hjärtat när jag ser hur tränare och även andra utövare trots sina yngre åldrar visar och visar och visar med ett sådant tålamod vad han ska göra.
För några veckor sedan är det tre personer samtidigt som hjälper honom med skydden, igår hjälper de honom med tips och idéer och så vidare. 
Det finns ingen som är mer värd än någon annan och även om Lionel ibland säger att han inte tycker det är roligt så vet jag att inte tycker det när han väl är där.
(null)

(null)

(null)



Ilska och hockey

publicerat i Allmänt;
Lionel har ju som nämnts innan fått upp ett intresse för sport och tycker det är spännande sitta i soffan och se någon match. Han hade ett kort ögonblick fått för sig och hålla på Linköping hockey men enligt honom var det bara på skoj utan han hejar istället på VIK vilket är lite lämpligt då det är något närmare att gå på deras matcher. Idag var det premiär för hans första hockeymatch där motståndet var MODO och 3/4 av den hemmaboende familjen begav sig till matchen för förhoppningsvis lite jubel. Varken pappan i huset eller jag är några direkta VIK-fan men det är inget lag jag tycker illa om och skulle de dessutom gå upp till SHL finns det större chans att se våra favoritlag här i Västerås.

Lionel var så spänd och nervös över att få gå på matchen och dessutom fick han köpa sig en ny mössa. Tyvärr gick det inte så bra och Modo tog ledningen relativt tidigt och när det värsta "jublet" lagt sig ser jag att Lionel sitter med tårar i ögonen. Då har stackaren blivit så ledsen över att Modo gjorde mål att det brast för honom. När det dessutom blev 0-2 i öppen kasse blev ilskan total och han skulle aldrig gå på hockey igen. Det ändrades sig dock och han kunde tänka sig att gå bara det inte var mot Modo.
(null)

(null)

(null)

Hästsport

publicerat i Allmänt;
För några år sedan skulle Lionel prova på att rida tillsammans med en kompis. Allt gick bra tills det var dags att sitta upp på hästen och Lionel blev jätterädd så fort han kom upp. Då var det bara att kliva ner och åka hem.
Åren gick och tanken på att rida har inte funnits överhuvudtaget infunnit sig. 
Detta har dock ändrat sig när Lionel fick följa med sin kompis Leah på ett hästkalas under nyårsdagen. Där fick de ha en lektion och sedan bjuda hästarna på tårta. Lionel tyckte detta var så roligt och ville gärna fortsätta rida. Nu vet vi alla att hästsport är kostsamt så jag började kolla runt på alternativ och hittade att på Ridskolan i närheten har de något de kallar för Hästsport för alla där personer med olika funktionsnedsättningar får rida vilket kanske kunde passa Lionel. Vi fick därför komma och testa idag och tanken är att han ska rida ungefär varannan vecka. Jag frågade dessutom om de behövde någon som hjälper till och leder hästen och eftersom storasyster är lite förtjust i hästar frågade jag om hon fick hjälpa till och både Emelie ville och fick.